söndag 27 juni 2010

Verklighet möter dröm

Jag är en som inte annars brukar komma ihåg mina drömmar. Oftast glömmer jag dem så fort jag vaknar. Men det är en dröm eller en del av en dröm som har fastnat hos mig. Jag drömde den för ungefär en vecka sen. Det var som om det var den tiden som människor hade stora plantager och rancher. Jag hade blivit bortgift med en man som ägade stora plantager i afrika. Jag visste inte så mycket om plantager men var ändå mycket förälskad i min man. Drömmen gick ut på att jag hade gjort middag åt min man efter att han kom hem från "jobbet". Jag hade till och med klätt på mig en traditionel afrikans kläning. Jag hade dukat upp fint och bjöd honom på rött vin. Det underliga är att jag inte dricker vin och speciellt inte rött vin. Nåja... det kändes som om jag var med i någon slags film. Man kunde känna kärleken i luften men det var ingen av oss som vågade bekänna våra känslor. Sedan vakande jag och fick inte veta vad som hände. Det underliga är att den drömmen liksom harfastnat inom mig. Jag bara inte glömma den. Jag vet inte varför.
Sen idag var jag och min vän ut på dans och det som slog mig då var, jag gillar det inte riktigt längre. Dans, partaj och alkohol får mig bara att känna mig osäker på mig själv. Jag hatar att sitta i ett hörn och titta på alla snygga, smala, kort kort kjol tjejer. Så klar att de får killarna för de har det rätta utseendet och det rätta självförtroendet. Själv sitter man och har noll koll på saken. En sak som jag är ganska säker på är att jag kommer att få spendera mitt liv ensam. Det är bara något som jag känner. Många säger att jag är ytlig och utseende fixerad. Men det är inte det som är problemet. Problemet är att det aldrig finns den rätta känslan bakom det.
Min första riktiga kärlek gav mig fjärilar i magen. Det var som att flyga på moln, jag kunde aldrig sluta le. Är det fel av mig att leta efter den känslan? Jag söker inte efter utseendet, jag söker den där känslan av kärlek. Av att jag hittat någon som ger mig fjärilar i magen. Men något inom mig säger att jag aldig kommar att finna den personen.
Just nu känns hela mitt liv just så hopplöst.

1 kommentar:

  1. Hejsan! Så där måste du sluta tänka, det finns någon för alla, vissa hittar den "rätte" tidigt och vissa lite senare. Istället ska du njuta av livet, det är nu när du är ensam som du kan göra precis vad som faller dig in. Det är absolut inget fel på dig heller och en sak är säker och det är att du inte kommer att spendera ditt liv ensam! Du är fin och har många goda sidor, glöm inte det! Kramar <3 :)

    SvaraRadera