Det var en gång en man som frågade mig : Vet du varför regnet faller?
Jag svarade mannen att jag inte visste.
Han tittade på mig och sa : Därför att änglarna gråter över människan.
Värför skulle änglarna gråta åt oss? Undrade jag.
Mannen gav mig ett leende och sa : De gråter inte åt oss, de gråter för oss.
Människan är den mest komplicerade varelsen som finns på jorden.
Vi gör så mycket gott samtidigt som vi gör så mycket ont.
Änglarna gråter för vissa av oss människor har glömt hur man gråter.
Så alla regndroppar som faller är andra människors tårar.
Jag tittade förundrat på mannen.
Kan människor verkligen glömma hur man gråter? Fårgade jag honom.
Mannen log ett sorgset leende och svarade mig.
Vissa har sutat att gråta för det finns inga mera tårar att fälla, andra har glömt för de har
glömt godheten i sig själv.
Så änglar gråter, gråter för at människan inte ska glömma godheten som finns i
varje tår som faller.
Jag tittade på mannen och såg en ensam tår falla ner för hans kind.
Så varje gång det regnar tänker jag på mannens ord.
Änglarna som gråter för att jag har glömt hur man gråter.
