Har haft ett par lugna veckor i skolan men nu börjar stressen och pressen. Men det är ändå skönt att få vara här, även om det fins vissa negativa sidor. Men det finns det alltid här i livet, bra stunder och dåliga stunder. Är bara glad att jag får hålla på med något som jag tycker om :)
Känner mig faktiskt ganska lycklig nu, det har jag inte gjort på ett bra tag.
Men visst finns det i mit bakhuvud ännu. Visst kommer mörkret tillbaka nu som då och bosätter sig i min själ. Men jag tappar aldrig bort ljuset mera.
När det var som värst kunde jag inte se något ljus alls. Jag kände bara ett stort mörkt hål i mitt bröst. Det kändes som om jag inte fanns. Inget kom ur mig och inget nåde mig. Allt var bara svart och jag tappade meningen med livet. Men inte mera. Jag försöker se allt från den ljusa sidan. Men ibland kommer det... mörkret. Jag kan inget göra, men jag hittar alltid tillbaka till ljuset, till livet.
Så jag är glad att jag kom hit, annars kanske jag aldrig hade kommit bort från mörkret. så jag känner mig levande för första gången på länge. Jag känner mig som jag.
Inga måsten på hur jag måste vara, utan jag kan bara vara mig själv. Jag får använda min fantasi och måla, jag får skaffa mig nya vänner, vem vet kanske man till och med hittar kärleken.
Det ända jag vet säkert är att jag lever och jag är lycklig för det. För att jag får börja varje ny dag. För att jag får leva månad efter månad, år efter år.
Jag är lycklig för att jag för första gången på länge börjar hitta vägen som går till mig själv.