Det är dom små sakerna

Det är dom små sakerna som gör det lilla speciella i vardagen. Att njuta av ett ögonblivk, att bara stanna upp och se sig omkring, få ett vänligt ord eller ge ett. Det är dom som gör dagen speciell.
Det behövs så lite och ändå gör man det så sällan. Man njuter inte tillräckligt av livet. Jag menar man lever ju bara en gång.
För vi har tilllräckligt med stressen och pressen, karriären, pengarna, politiken och livet så där annars. Skulle det skada att bara stanna upp ett tag och se sig omkring? Att ge ett leende till någon som är nere, att öppna sin famn för den som behöver gråta, att prata med en vän, umgås med familjen eller bara helt enkelt njuta ett tag?
Man kanske inte alltid inser hur mycket det lilla gör. Ett litet ord kan såra så mycket men det kan lika bra hela och göra någon glad lika lätt. Men då gäller det även att lyssna och ta emot det lilla som någon annan ger. För det är inte alltid lätt för den som ger det lilla at kanske ge det. Andra kanske bara gör det för att det hör dem till.
Det är frågan om att ge och ta lika mycket åt båda hållen. Dock får man alrig glömma sig själv. Så kanske det till slut blir för mycket stress på det sättet också.... jag vet inte.
För mig är det en självklarhet att finnas till för min familj och mina väner även om det känns jobbigt ibland. Men sen kan jag inte komma från känslan att det känns bra att ha hjälpt till, även om det bara var en liten eller helt vardaglig sak. Det är det att jag kanske ibland glömmer bort mig själv. Att jag tar åt mig det negativa före det positiva. Men då finns det alltid någon/något vid min sida som får mig att bra. En upplevelse, ett minne, ett ord, en kram... ja vad som helst.
Men det är det där lilla om är så underbart!

Tiden bara rinner iväg

Tiden försvinner och man hinner inte med. Vet inte hur många gånger jag har tänkt att jag skulle hinna skriva lite, men se tiden rinner iväg och jag har inte alls hunnit med.
Antingen har det varit skolan, familjen, vännerna eller allt annat privat som ska göras. Det har varit födelsedags kalas, halloweenparty, barnvaktshjälp och alla andra som man ska ställa upp för. Men nu ska det väl bli lite lugnare... hoppas jag åtminstone.
Skulle väl behöva lägga på lite fart med mina projekt och arbeten i skolan. Massor att göra och så lite man får gjort. Men ändå är jag glad. Försöker att njuta av varje dag och ta dagen som den kommer. Livet är ändå så kort att man måste nog hinna njuta ibland oxå.
Så slutsatsen är at man stressar för mycket med sina måsten att man glömmer att njuta av livet. För man får aldrig tillbaka gårdagen.

En ny start!

Så börjar vi på nytt!
Nu går jag mitt andra år här på Kuggom. Har redan hunnit vara här en månad.
Och jag trivs fortfarande jättebra här. Inspirationen flödar för tillfället och jag undrar hur jag ska hinna med allt :) Det är allt från möbler till små tavlor till farstubårder.
Bara man skulle ha finare höstväder skulle det vara perfekt. Men man ska inte klaga.
Har lovat mig själv att jag skall försöka upptadera min blogg bättre detta år, så får folk se lite vad jag håller på med. Det är bara att hålla tummarna nu att jag är duktig och gör det ;) För jag älskar verkligen det jag håller på med just nu. Önskar bara att man skulle ta mera tid åt sig att måla mera.

Så.... men här kan jag visa er mitt första projekt. En helt vanlig furu pall. Som vi skulle piffa upp. Så jag bestämde mig att det skulle se ut som den är gjort av två träslag. Så det blev två träimiteringar. Den ljus träslaget i mitten är Zebrano och det andra mörka träslaget är Wenge. Blev mycket nöjd med den. Hoppas på mera fina projekt i framtiden :)

Före:
Efter:

För mycket av det goda.

Musiken lever i mitt rum, det går från gitarren, till fiolen till musiken i min dator.
Det blir en härlig mix med toner, prat och skratt.

Men ibland blir det för mycket av det goda och ensamheten lockar som en härlig oas i öknen.

Det positiva blir till det negativa och man orkar inte med sin omgivning.
Dit inre blir ett kaos och du orkar inte längre med någon annan en dig själv.

Hur härliga människora än är runt omkring dig så finns det dom som suger din energi

och du orkar inte ens längre med dem som gör dig glada.

Man vill bara krypa in i ett svart mörkt hörn med sin egen ensamhet.

Då är man glad att ateljen finns till godo. Där du kan komma bort från allt och bara koppla av och satsa på inspirationen istället. Du känner energin komma tillbaka och harmonin sprids i din kropp.

Ingen kan störa dig eller din inre frid. Bara slappna av och låta inspirationen ta dig till andra världar.

I vår atelje finner jag min ensamhet och den kan ingen ta ifrån mig :)