Ensamhetens tankar

Medan jag satt ute i trädgråden kom jag på mig själv att avundas andra människor. Människor med talang, vilja, tålamod och ork. Som vill saker och vågar ta chansen för att få det gjort. Som vågar satsa på det dom vill. De handlar om allt från att sy, koka, baka, inreda, måla, snickra eller bara annars uppnå sina mål. Så tanken slog mig, jag är inte en sån människa. Det finns massor med saker som jag skulle vilja kunna göra men som jag bara inte kan.
Det som är min största brist är mitt tålamod. Jag har nämligen inget. Min viljestyrka mitt och mitt sisu är ganska svagt. Jag tar oftast den lätta vägen. Jag ger ofta mig själv löften om förändring men håller dem sällan. Jag har många ideer och börjar gladeligen på dem, men jag vet inte om någon av dem har blivit färdiga ännu. Om dom någonsin kommer att bli färdiga vet man aldrig heller.
Så... vad kan man då göra. Ingenting. Avund är bara en del av vardagen. Nästa dag kanske man inte alls känner likadant. Att sitta ensam och inte göra något får alltid tankarna att flyga. I all fall på mig.
Människor är som människor är. Ingen är likadan som den andra. Alla kan inte vara bra på allting. Det finns säkert något som jag är bra på som andra avundas.
Men bara jag kommer igång efter veckan kanske det börjar gå. Att komma igång med allt hemma och få alla min jobb projekt klara. Det är alltid en början. Just nu är allt lite råddigt och lite stressigt. Det som gäller nu är att få en fast punkt att börja från.
Så nästa gång kanske jag har några bilder att lägga ut från min vardag.

Trevlig sommar allihopa!